Nu är det snart sju veckor utan spel och jag känner att suget efter spel avtar mer och mer.
Men tankarna på hur mycket jag förstört för min familj och mina närmaste vänner med mina lögner, mina skulder som jag inte berättat något om finns kvar liksom det alltmer ökande dåliga samvetet.
Jag har hunnit tänka tillbaka på alla år som gått då jag ljugit för min omgivning och rannsakar mig själv allt mer. Jag inser att de perioder jag spelar allra mest är perioder då jag mått dåligt, spelet har varit en slags flykt från verkligheten, jag har spelat för att jag mått dåligt, sedan har jag mått dåligt för att jag spelat. Förutom när jag vunnit och i min naivitet då trott att jag då ska kunna vinna tillbaka allt jag förlorat, vinna tillbaka för att kunna betala skulderna, fast det bara varit ett sätt att förneka mina problem och jag har insett att den jag ljugit mest för är mig själv.
Och att kunna spela igen och hålla det på en "normal" nivå är lögn. Enda chansen att inte trilla ner i skiten igen är att aldrig mer spela överhuvudtaget. Det är så med beroende oavsett vilken typ av beroende det är. Man kan aldrig börja med det man är beroende av igen och hålla det på en "normal" nivå. Jag måste avstå HELT, för all framtid.
Aldrig mer spela. Inse mina problem. Rannsaka mig själv. Be alla jag känner om ursäkt - om och om igen. Resten av livet. Ett liv jag förstört. Jag har förstört massor för mina nära och kära, men allra mest för mig själv.
Fattiga Lappen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar