Jag klarar mig bra.
Nu är jag snart uppe i sex månader utan spel och det känns som om jag är på väg ur mitt spelberoende. Eller ur det kommer man väl aldrig, men man kanske mer eller mindre kan hålla sig FRÅN det där med spel.
Men - det bästa är att inte spela alls och det verkar jag klara. Börjar jag spela minsta lilla så kommer det att eskalera och så är jag snart nere i skiten igen.
Min tacksamhet till min familj som hjälpt mig ut detta är stor, min familj som hjälpte mig till Spelberoendes Riksförbund, min familj som hjälpte mig med att få bort 140000:- i skulder till långivare, inkassobolag och Kronofogden. Detta innebar förvisso en skuld till min familj på samma summa, dock räntefri, och jag har nu lyckats betala tillbaka 20000 av dessa. 120000 kvar till mål, det kommer att ta tid men jag är glad ändå.
Min tacksamhet till min familj kan jag visa på många sätt - men det viktigaste sättet är att ALDRIG mer börja spela igen, inte ens köpa en enda trisslott. Jag vill inte svika den hjälpsamhet de visat mig.
Fattiga Lappen
